fotbollenshimmelochhelvete.blogg.se

Jag kom nyss på att det kan vara kul för er att kanske veta vem vi är, så ni har ett litet hum om det.  ( Vet inte om hum är ett skånskt uttryck? iallfall, så ni har lite koll. ) 

 

Jag heter somsagt Linda Bergh Andersson, är en 19årig tjej från Beddingestrand utanför Trelleborg. 

 

Min högstadietid var nog min bästa skoltid, jag gick i Anderslöv på Väståkraskolan. Redan då var jag idrottsfantast, älskar idrott i alla dess former. Jag har alltid varit duktig i skolan, jag har läshuvud och otroligt lätt för språk. Dock har jag alltid haft väldigt svårt med matematik, det har varit sena eftermiddagar och raster som dragits in för jag har gått på extrahjälp. Under högstadiet så spelade jag fotboll med det "sk skolaget " som spelade någon turnering då och då. På min fritid så spelade jag i Skurups Aif, en av de absolut bästa föreningarna jag spelat i. Slutade pgr av att gymnasiet började men även att jag åkte på en skada som tog hårt på mig.

 

Min gymnasietid var även väldigt bra, jag gick i Malmö på Bernadottegymnasiet och läste Samhäll-Beteendevetenskap Uniform. Mycket idrott, precis som jag ville ha det. Jag var vice ordförande i PIF, som är dess idrottsförening. Jag var även med i killarnas skollag och spelade turneringar med dem. Sista året var jag även tränare för dem. Sk, spelande tränare. Under min gymnasietid så var det otroligt jobbigt med matematiken, jag halkade efter och började tröttna allt mer på det. Men med grymt bra lärare så fixade jag det. Jag måste även nämna min otroligt grymma mentor, David Ekholst. Min idrottslärare, ledarskap-& kommunikation lärare. Har aldrig mött en sådan jordnära människa som har sån förståelse. Jag hoppas alla får ta del av en sådan bra lärare. Stort tack för det du lärt mig, David.

Studenten kom och det var en grymt bra dag. Skönt att slippa vara tvungen att studera, tvungen att gå till skolan etc. Men ta det lugnt? nej inte riktigt min stil. Jag fick ett sommarlov där jag jobbade cirka varje dag. Sen började det tunna ut och snart var jag tvungen att göra något annat. Jag hade fokus på GMU men det intresset försvann väldigt snabbt efter 3 tuffa veckor i iskalla Arvidsjaur och Boden. Efter många om och men så hittade jag Fotbollstränarlinjen i Eslöv.

 

Eslövs folkhögskola började jag på i Augusti, jag flyttade in och kände mig väldigt vuxen. Första dagarna var jag helt ensam med cirka 26 killar. Kul, men jag saknade att ha en tjejkompis. Sen kom Ella, vi har klickat sen dag ett. Vi är helt olika varandra, som natt och dag. Men ändå så har vi ett väldigt tight band. Jag trivs otroligt bra på denna skola, mina lärare är fantastiska och människorna på denna skola likaså. Nu ska jag gå 1 år här sen får vi helt enkelt se om jag går 1 år till, det lutar åt det. Men vi får se.

 

Framtida planer i längden så vill jag bli polis. Kanske inte nu, men i slutet ska jag vara polis. Jag älskar fotboll men jag har haft drömmen ett bra tag om att bli polis och jag tänker inte ge mig angående detta. 

Jag ska ju även till Brasilien somsagt, och sen får vi se om jag skapat ett nytt kontaktnär där. Jag vill göra förändring, det är någonting jag har klart för mig.

 

Att ha jobbat sen 2010 har gett mig mycket livserfarenhet. Jag började på Agdas Countryshop 2010 och det är snart hela 5 år. Jag älskar det jobbet, jag älskar mina arbetskamrater och jag älskar det jobbet innebär. Jag får dagligen träffa helt nytt folk och jag får höra nya historier. Jag har fått höra allt från bränder som kommit ut, till folk som vill ge mig dricks för jag ler hela tiden.

 

Min familj har varit ett otroligt stöd genom hela livet. Även om jag haft hyfsat lätt i skolan, med vänner och dylikt så har jag alltid satt höga krav på mig själv. Och de har alltid gett mig stöd till att klara av det. Min pappa har varit min hjälte inom fotbollen, han var och ÄR min förebild inom fotbollen. Det är tack vare honom jag började igen, han gav aldrig upp på mig och det är jag glad över. Mamma har aldrig gillat fotboll eller riktigt förstått sporten, ändå har hon skjutsat mig till träningar, kollat matcher och spenderat stora summor på fotbollsskor jag bara måååååste ha... Min storasyster och Storebror har också varit stort stöd, men även ett sätt för mig att inte tänka på fotbollen. Jag är en grymt dålig förlorare, nog sämsta i världshistorien. Och de fick mig att tänka på annat vid en förlust, det behövde jag.

 

 

Detta får räcka för idag.

 

Ha en bra dag.