Vänner
Nu har Linda gett sig av mot Brasilien och sitt stora äventyr.
Hon är kvar i Sverige, men har lämnat Eslöv. Hon åkte i onsdags, och redan nu saknar jag henne.
Att ha någon man bor så nära,och umgås så mycket med, är ganska speciellt. När man sedan inte har det för en period inser man hur van man har blivit vid det.
För mig är det otroligt skönt att ha Linda i klassen, och att hon också bor på internatet. När man som tjej ger sig in i fotbollsvärlden är det rätt mycket som kan göra en trött och besviken, och då är det skönt att vi är två som är med om samma sak och kan prata om det. Många saker är även positiva och då kan vi glädjas tillsammans, eftersom få killar förstår vad vi blivit så glada över. För oss kan små saker vara så viktiga, att någon har ändrat en formulering som var diskriminerande eller att man kunde se en dam fotbollsmatch på TV.
Nu när de har planerat inför resan har det varit en del snack om att ev. starta upp något för tjejer på akademin där nere, vilket jag tycker är superhäftigt. Jag hoppas verkligen att det blir så, att Linda får vara en del av det. Att få påverka livet för tjejer som kanske inte alltid har det superlätt för sig med hjälp av fotbollen är precis vad jag tycker denna underbara sport ska användas till.
Jag hoppas och tror att Linda kommer ha en fantastisk resa och ett otroligt äventyr. Man åker inte på en sådan här resa utan att komma hem förändrad. Alla som kan och har chansen borde åka på resor som förändrar livet. Det kan vara 100 km hemifrån eller 8000 km hemifrån, man väljer själv.
Ella
